Helgen är över och den har lämnat sina spår. Jag vaknade för en stund sedan och har redan gått ut med hunden och ätit två bananer. Shiro sitter lydigt bredvid mig och tittar på TV. Allt har gått så fort känner jag, men ändå så extremt sakta. Jag kan inte bestämma mig längre. Men vem kan? Något som har förändrats är mitt hår. Det är borta. Nu är det kort som gäller. Jag är så oerhört onöjd. Men hellre det här än det jag hade innan. Nu är det bara att vänta. Det kommer att bli en lång väntan...

Jag saknar min Therese. Jag ska gå och leta efter telefonen.